Chockerande sysselsättningsstatistik avrundande centralbanksvecka - Urstark amerikansk arbetsmarknad motar duvorna i grind

Förra veckans centralbankstyngda dagar bjöd på väntade räntebesked, fredagen däremot på en överraskning i form av sysselsättningsstatistik. Den amerikanska centralbanken, Fed höjde med 25 punkter, den Europeiska centralbanken, liksom Bank of England med 50 punkter vardera.


Bild 1 Ränteutveckling: Fed och ECB. Källa: Refinitiv Datastream, Inderes

Det intressanta i sammanhanget är som vanligt, inte enbart det som höjs, utan vad som sägs, samt marknadens reaktioner. I och med förra veckans möten kan man även konstatera att den amerikanska och europeiska kommunikationen, som hittills varit väldigt synkroniserad, nu glider åt olika håll. Där Powell upplevdes som något duvaktig, gav Lagarde allt annat än ett mjuknande intryck.

Ytterligare räntehöjningar att vänta – tongångarna i inflationsdiskussionen går isär

ECB:s Lagarde var väldigt tydlig med att markera att ytterligare räntehöjningar är att vänta, mest sannolikt en 50-punkters höjning på följande möte i mars. Efter detta skall man utvärdera sin policy och fatta följande beslut utgående ifrån den data som finns tillgänglig.

Att ECB:s beslut, vars styrränta i och med höjningen ligger på 3,0%, alltid är datadrivna, är naturligtvis givet. Det finns ingen centralbank som agerar på känsla. Kommunikationen antyder snarare en försäkran om att 50-punkters höjningen kommer att äga rum i mars, medan man lämnar utrymme för tolkning vad som kommer att ske därefter. En ytterligare höjning i maj är inte otänkbart, storleken är däremot ännu ett frågetecken.

Lagarde kommunicerade om en mer balanserad riskbild för både inflationen och tillväxten i euroområdet. Samtidigt är det även i inflationsfrågan som åsikterna gentemot den amerikanska kollegan Powell går mest isär.

Den disinflation, som enligt Powell kan skönjas inom flera amerikanska sektorer, har Lagarde inte noterat någon europeisk motsvarighet till. Även om euro-områdets inflationssiffror för januari var något lägre än väntat på årsbasis (totalt 8,5% i jämförelse med 9,2% i december), var kärninflationen fortfarande oförändrad och således högre än förväntningarna (tot. 5,2 %). Man bör dock förhålla sig till datan med reservation, i och med att Tysklands uppgifter, som på grund av tekniska problem inte kunde levereras, inte ingår i kalkylen.

Även om Powell enligt Reuters lär ha uttalat ordet disinflation inte mindre än 15 gånger under den 45 minuter långa presskonferensen i samband med räntebeskedet förra onsdagen, kommunicerade han även att det är nödvändigt med fler räntehöjningar framöver. Observera pluralformen i ordet höjningar. Marknaden verkar inte dela Powells syn på prisutvecklingen. Investerarna har hittills sett framför sig ett scenario där inflationen sjunker tillbaka relativt snabbt och att Fed kommer att inleda räntesänkningar redan under senare halvan av 2023.

Sedan Feds senaste möte i december har de finansiella förhållandena i USA utvecklats åt ett gynnsammare håll. Aktier har stigit och marknadsräntor har sjunkit, vilket även upplevs som en utmaning för Fed. Powells svar på frågan om skillnaderna i marknadens prissättning och centralbankens guidning var att dämpa oron. Om inflationen skulle falla tillbaka i den snabba takt som marknaden tror, skulle detta ”integreras i centralbankens politik”.

Fredagens chockartade sysselsättningsstatisk tar kål på flaxande duvor

Det som den något duvaktiga Powell inte kände till under presskonferensen på onsdagen var sysselsättningsstatistiken som publicerades två dagar senare. Även om den amerikanska arbetsmarknaden visat sig ytterst stram, vilket även är en av orsakerna till att bedriva penningpolitik i samma anda, kan fredagens siffror i det närmaste beskrivas som en chockartad överraskning.

Enligt det amerikanska arbetsmarknadsdepartementet ökade sysselsättningen (totala antalet arbetsplatser, exklusive jordbrukssektorn) i landet med 517 000 nya jobb i januari. Siffran överstiger prognoserna med råge. (Reuters konsensusestimat för perioden låg på 185 000 nya jobb). Även december månads siffror justerades uppåt och arbetslösheten sjönk till 3,4%, vilket är den lägsta nivån sedan 1969. I ljuset av dessa siffror kan man fråga sig om penningpolitiken överhuvudtaget haft någon effekt på arbetsmarknaden, även om sysselsättningen, jämte prisstabiliteten, uttryckligen är den amerikanska centralbankens uppgift.

Januari månads sysselsättningssiffror bör dock tolkas med en viss nypa salt. Enligt Bloomberg brukar säsongsförändringar driva talen uppåt. De icke-säsongsjusterade jobbsiffran sjönk med 2,5 miljoner, vilket med historiska mått mätt inte är en avvikande siffra. Därtill påverkar även befolkningsräkningsstatistiken, som uppdateras vid årsskiftet, alltid januarisiffrorna till viss del. Trots att de så kallade januarieffekterna stökar till statistiken en del, kan man inte förneka att siffrorna är urstarka. Även om siffrorna skulle justeras neråt med besked, är utgångsläget så pass massivt att effekterna vore rätt tama. Ur sysselsättningssynpunkt är lågkonjunkturen helt enkelt längre ifrån än väntat. Det samma gäller hoppet om räntesänkningar.

Sysselsättningsbilden får ytterligare stöd av januari månads solida siffror för tjänstesektorns inköpschefsindex (ISM). I motsats till industrin, som verkar lida mera under rådande omständigheter, visade tjänstesektorn efter en svacka, åter tecken på tillväxt. Av alla sektorer på den amerikanska marknaden är tjänstesektorn den som skapar flest arbetstillfällen. Detta är ytterligare ett bevis på den oerhört strama arbetsmarknaden i landet.

En liten positiv signal i sammanhanget är att såväl industrin, som tjänstesektorn uppvisar en nedåtgående prisindextrend under de senaste månaderna.

Marknadens reaktioner och centralbankernas agerande framöver

En sysselsättningsstatisk av denna kaliber gör det allt svårare för Fed att navigera i det inflatoriska landskapet. För euro-områdets del är helhetsbilden definitivt tudelad. Räntehöjningarna fortsätter, medan den helhetsmässiga ekonomiska bilden är något klarare.

Den amerikanska marknadens förväntningar på räntekurvans utveckling verkar inte initialt ha förändrats, trots sysselsättningsbesken. På måndagen bedömdes sannolikheten för att Feds styrränta uppgår till högst 5% vid årsskiftet vara högre än 83%. Det framgår av CME Fed Watch Tool, som följer optionshandeln knuten till styrräntan.

 

Bild 2. Förväntningarna på Feds styrränta. Källa: CME Fed Watch Tool

Trots att en mjuklandning kan vara mycket svårt för Fed att få till under rådande omständigheter, verkar det vara precis det som marknaden förväntar sig. I ett landskap där ”dåliga nyheter” skulle välkomnas, i synnerhet av centralbankerna, är det precis det man nu verkar besparas. Risken är att inflationen blir mycket mer utdragen, än vad man förväntat sig. På det stora hela verkar man mötas av en ny verklighet i fråga o verksamhetsomgivning: en värld av positiva räntor och brist på arbetskraft, eller åtminstone en arbetsmarknad där utbud och efterfrågan verkar ha svårt att mötas.

På torsdag står Riksbanken på tur. I jämförelse med Fed och ECB gör Thedéen räntebeskedspremiär från en startlinje i rejäl uppförsbacke. Hur mycket man vågar trycka på gasen återstår att se.

Källor:
Saphir, A. Fed Says Disinflation is welcome, but what is that exactly, Reuters, 2023-02-02

Läs även:
Alla blickar på Thedéen - Hur mycket höjer Riksbanken räntan?
Dollarns dominans - ohotad eller sårbar? Om dollarns position som världsvaluta
Vi måste fortsätta tala om den svenska kronan! Om skitvalutan, del 2
"Skitvaluta" eller exportdoping? Om den svaga svenska kronan