Fruktan och avsky på aktiemarknaden
Automatisk översättning: Ursprungligen publicerad på finska 7.4.2025 kl. 06:27 CEST. Observera att den automatiska översättningen av innehållet för närvarande endast täcker den text som visas här och kan innehålla fel. Du kan ge feedback gällande kvaliteten på översättningarna och eventuella fel här.
Förra veckan var den svagaste på länge på aktiemarknaderna i Europa och USA, och samtidigt raderades den positiva utvecklingen i Helsingfors och i Europa i stort i början av året ut. Investerare flyttar nu snabbt från aktier till obligationer, och marknadssituationen i morse tydde inte på att någon vändning hade skett. I fredags svarade Kina på Vita husets tullar med lika hårda svarstullar (34 %), vilket gäller all varuimport, EU förbereder sina egna svarstullar, sannolikheten för en recession i USA ökar nu kraftigt (orsaken till detta är också överraskningsindex som har vänt till negativa), och förväntningarna på centralbankernas räntesänkningar har ökat kraftigt.
Situationen är oförutsägbar eftersom Vita huset inte har gett några positiva signaler under helgen om att eftergifter är att vänta. Inte heller centralbanksstöd är nödvändigtvis att vänta i USA, eftersom tullarna ökar inflationstrycket på kort sikt och Feds handlingsutrymme därför är ganska snävt. Inom ECB kan centralbanken redan ha lutat åt en mer stimulerande riktning, men om inflationen återigen avviker ytterligare från målet kan inte heller den sänka räntorna till omöjliga nivåer. Allt beror nu på de senaste händelserna. Jag kommer att behandla olika möjliga scenarier här.
1) Fullständig eskalering av handelskriget. Detta innebär att USA:s tullar träder i kraft fullt ut på onsdag och att andra stora ekonomier svarar på dem med full kraft. Kina har redan gett sitt svar, och det ser oroande ut eftersom förhandlingarna mellan de två stora ekonomierna har tystnat helt. Enligt en färsk artikel i WSJ har den kinesiska handelsdelegationen försökt skapa en förhandlingskontakt med Vita huset sedan valet av Donald Trump, men sedan februari har de mötts av stängda dörrar. Om inte heller andra länder har något förhandlingsutrymme måste de ekonomiska estimaten göras om och i en klart mörkare riktning, och till exempel Finlands ekonomiska tillväxt skulle lätt kunna minska med 1 procentenhet (enligt Etlas uppskattning skulle Finlands BNP minska med 0,5–1,6 % om USA skulle höja tullarna till 25 %). Enligt chefen för Greklands centralbank, som intervjuades av FT, skulle euroområdets tillväxt i sin tur minska med 0,5–1 procentenhet. Dessutom befinner sig EU i en besvärlig situation eftersom det är möjligt att varuflödet från Kina skulle öka avgörande, vilket skulle innebära att man måste överväga ytterligare tullar även mot Kina. För investerare skulle detta alternativ naturligtvis vara det sämsta möjliga.
2) Förhandlingarna ger resultat. De tullar som tillkännagavs förra veckan har ännu inte trätt i kraft, vilket i Vita husets affärsmans fall också torde innebära en möjlighet till förhandling. Trump berättade i sina sociala mediekanaler förra veckan att han inte kommer att ändra sin politik, men enligt WSJ ska Vietnam i fredags ha erbjudit en affär som skulle ta bort de avsedda tullarna. Detta signalerar att det finns utrymme för förhandlingar, och det kommer även EU:s representanter att försöka utnyttja. Som jag nämnde i makrokommentaren förra veckan är uppgiften dock inte lätt, eftersom Vita huset knappast vill visa några tecken på svaghet nu. Någon form av överenskommelse vore naturligtvis bra för aktiemarknaden.
3) Tullarna träder i kraft, men en nedgång i den ekonomiska tillväxten tvingar dem att dras tillbaka. Detta skulle innebära att Vita husets politik skulle göra en recession till verklighet: ekonomin skulle sacka efter, arbetslösheten skulle stiga över 5 % och konsumenterna skulle bli ännu mer missnöjda. Man skulle inse att världshandeln trots allt är en ganska bra sak, vilket skulle medföra förändringar i handelspolitiken och åtminstone en del av tullarna skulle dras tillbaka. En stor risk med alternativet är att acceptera misslyckandet och visa det för världen, vilket skulle vara en svår nöt att knäcka i Vita huset. Nyheten skulle vara en lättnad för aktiemarknaden.
4) Tullarna träder i kraft, och trots det går USA:s ekonomi bra. Jag berörde detta alternativ i förra veckans makroartikel, där jag behandlade tullarnas alternativa effekter på ekonomin. Många vägar leder via en otäck stagflation till disinflation, och bara en av dem är "bra". Nämligen den att tullarna uppmuntrar amerikanska producenter att öka sin egen produktion av tullprodukter, och America first-politiken skulle förverkligas. Detta skulle dock inte ske på ett ögonblick, eftersom redan byggandet av egen produktionskapacitet tar tid, än mindre kompetensen (därför har världshandelns specialisering sina sidor). I slutändan beror den ekonomiska tillväxten på om den amerikanska konsumentens entusiasm räcker till. De siffror som publicerades i fredags visade att sysselsättningstillväxten i USA fortsatte att vara starkare än väntat i mars (antalet nya jobb 228 000, arbetslösheten 4,2 %), men eftercykliska siffror ger inte mycket mervärde i denna situation som förändras från dag till dag. Istället ger konsumtionssiffrorna för de närmaste månaderna den bästa informationen.
